Hör mitt namn...

Wow, ibland är inte världen så stor ändå - vi hade precis ätit klart och promenerar hemåt, när jag plötsligt blir sugen på en thai-pannkaka och rätt som det är, hör jag  Ylva...jag tar klart mitt kort i lugn och ro innan jag vänder mig om och där står Åsa från hippologen😃.
Visste via fb att hon skulle vara på Lanta och vi tänkte eventuellt träffas någon kväll - och vips så står hon där med sin man och två tjejjor. Hon var sig precis lik och det var si sådär närmare 18 år sedan vi sågs sist. Coolt va😉

Vi orkade inte att åka in till Saladan utan åt på en restaurang uppe vid gatan...man blir lat och seg fast man inte gör ett dyft.

Kram från tripp-trapp-trull ♡