Ledsen Ylva...

Godkväll!
Vädret har varit perfekt för dagens hundkurs, när vi  jobbade med spår och upplet.
Första spåret gick inte bra och tyvärr har jag inte 'gjort efter regelboken', eller för att uttrycka sig lite finare; 'jag har tränat spår på ett litet annorlunda sätt':) har nu fått lite tips att jobba vidare med och andra spåret, ett rakt 'godisspår' så gick det genast bättre. Snorren kan nog vittra köttbullar på mils avstånd. Uppletet gjorde ha kalasbra och far som en liten hare...

När jag kom hem mötte vi upp med T, T och I för Sandvikspromenaden, som idag resulterade i hela 7 rätt...lata och hungriga for vi till stan igen för en god pizza. Släppte sedan av lilla hos Ines och vi åkte hem, så F kunde laga min dammsugare...får lite lätt panik om den inte funkar, eller i detta fallet, slangen lossnade från munstycket...bara MÅSTE dammsuga upp alla små vidriga hår efter vår/min hund, som köptes i hopp om att inte fälla några hår...men håren får jag ta på köpet, när man har världens bästa Snorre.
Och vilken tur att jag har världens händigaste man dom fixar det mesta. Efter lite fix och trix, ska den (förhoppningsvis) gå några h till:)

For sedan för att hämta skatten och hade turen att bli bjudna på lite go-fika...tiden går väldigt fort när man har trevligt:)

Fick dessvärre ett mycket tråkigt och ledsamt telefonsamtal...har känt på mig det ett tag, men hela tiden bara velat slå ifrån mig tanken om hur det är med min gamle och bäste Lusbus...och helt plötsligt ringer Emma. Mitt hjärta börjar bulta och jag hör ganska snart på hennes röst, att det är något som inte är bra. Jag sätter mig ner och med en klump i halsen berättar hon att det finns inget mer att göra för Lusbus...han är helt enkelt slut i sina framben och han har fått alla tänkbara behandlingar som går att ge. Med tårarna rinnande på mina kinder (och även nu) så har de tagit beslutet om att ta bort honom. Min fina älskade Lusbus...han som jag har tampats med i dryga 9 år. Det har varit mycket blod, svett och tårar...men jag har då aldrig haft en sån personlig häst och hur många rosetter har inte fästs i hans träns...han har alltid varit och kommer alltid att vara min favorit. Ska tänka på Dig imorgon och Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Sov så gott, min kämpe...Y